...alla har faktiskt det...

Tänk att samma ord följer så många herrans år senare. Fast denna gången står man som förälder och ska ta besluten istället för att vara det tjatande barnet. Det barnet som det är så synd om för... alla har ju faktiskt det...

Och får man inte denna så nödvändiga sak så finns ju risken för dödsfall eller möjligen koma. Det är ju så viktigt så bara ingen förstår.

Nu har vi en kille som närmar sig tonåren och han vet precis hur han ska ta mig. Hur han lägger fram sin förklaring och sin ekonomiska ekvation för att det ska gå hem till hans fördel.

- detta är så bra mamma, jag kan lyssna på musik när jag går hem från skolan och kan svara när du ringer samtidigt, för det finns en svara knapp... och sen är det ju "inne" med stora lurar och faktiskt... så passar ju vitt till allt, det har du ju själv sagt...

Och DÄR... föll denna mamman som en fura och överens var vi när han själv betalar hälften. Vad mer ska man göra... underbara unge!