En onsdag i lugnets tecken

Hatar min trötthet. Har en speciell sådan som bara jag har. Eller andra också som bär på mina symptom. Den är inte kul och den går inte att stoppa utan den bara befinner sig i min kropp och är dessvärre okontollerbar. För er som varit gravida. Den är som den tröttheten man bar på då. Fast detta är ingen graviditet utan bara ett bestående men.

Lite lätt illamående och skulle kunna tänka sig att lägga sig för att sova. Men vetskapen är att det hjälper inte utan det är bara att bita ihopa och inse att det försvinner. Att det återigen är en påverkan av en beständig sjukdom man är bärare på. Men tröttsamt är det minsann!

Min baktanke

Vill ni veta? 

Vill ni veta min baktanke? 

Med orden "Exklusiv vardag"

Jo... efter att ha genomgått en massa tristess på kort tid. Dödsfall av nära familjemedlemmar. mamma, mostrar, mormor och morfar. Alla inom loppet av åtta år. Att själv få MS diagnos som vände upp och ner på hela tillvaron. Att stressa på och inte själv känna att botten är nådd.

Då stannade jag upp!

Och fick hjälp att värdesätta tillvaron. Tänk så mycket mer livet är värt. Än att bara köra på utan att njuta av tillvaron. Att inte blicka sig omkring och ta tillvara på det man faktiskt har.

Då kom först ODD MOLLY in i mitt liv. Och vad mer än det är vardagslyx. Behagligt snygga kläder som man känner sig fin i. Både på ut- och insida.

Det ena genererade det andra. Vi födde vår välplanerade webshop, www.exklusivvardag.se. Denna att generera en exklusiv vardag för alla. Att kunna unna sig själv eller att unna någon annan. Att hitta sin egen röda tråd för att värdesätta varje minut i tillvaron. Det lilla kan göra dagen för alla.

Choklad för smaklökarna, kroppsvård för huden och smycke för utseende. Budskap för hemmet i form av väggtext eller tavla. Och mer vardagslyx är på väg in. Nytt och spännande.

Nu vet ni min röda tråd. Min baktanke och känsla. Varför det blev just exklusiv vardag!

Så lyssna och ta in - ta vara på dagen - njut i nuet!

Ur garderoben

Att vara glad och fullständigt normal. Utan en känsla av sjukdom eller att på någon vis må dåligt. Många i vänskapskretsen vet inte ens om att man faktiskt bär på en kronisk sjukdom. Kanske en förnekelse för att man alltid varit frisk. För att man inte har tid att vara sjuk så blundar man och går vidare.

En del har frågat, varför är du hos läkaren och varför tar du mediciner... jag väljer att sällan svara på frågorna... kanske ytterliggare ett sätt att inte vilja inse.

Men idag... tänkte jag att jag nog är redo att för er trogna läsare berätta min lilla hemlighet. Som egentligen inte är en hemlighet utan ett faktum av högsta grad. 

Att jag varannan dag medicinerar hemma och träffar konstant läkare och sköterskor för uppföljning om det som en gång varit. Jag är ung, kvinna och i den åldern där de drabbas flest. Så vanligare än man tror är det minsann.

I mars 2008 fick jag min diagnos efter två månader känselbortfall från midja till tår. Två veckor på sjukhus med ryggmärgsprov, MRröntgen och intravenös cortison.

Så... Multipel skelros, MS är det jag bär på och aldrig kommer bli frisk ifrån. En stämpel för livet som jag helst skulle vilja sudda bort. För jag är som er alla andra. Tränar, lever livet och ser ut som alla andra. Är i ett tidigt stadie vilket är min goda prognos och det är det jag lever efter.

Men väljer att njuta av minsta lilla sak i livet, det är viktigt att suga ut allt det goda som bara finns runt omkring en och ta vara på dagen. Det gäller ju såklart alla, frisk som sjuk.

Så idag kom jag ett steg längre ut ur garderoben, skönt att lätta sitt hjärta ytterliggare, succesivt men bra om ni frågar mig...

Syns inte på utsidan

Visst är det jobbigt. När man ser ut som alla andra. Ser pigg ut, döljer med fina kläder och makeup. För att ingen ska se den såriga insida man faktiskt bär på. Den själ som finns inuti som inte är hel alla dagar. För många ser man ut som den friska. Den pigga. Den vanliga.

Inte många vet. Att jag egentligen inte är fullt frisk. Har inte en lika pigg kropp längre. Är egentligen inte som alla andra. Men ett steg i bearbetning är att prata. Inte så lätt alla dagar... men ack så mycket lättare att skriva. Så småningom kan väl även jag skrika ut. Och prata högre.

Fast jag tycker ändå. Nånstans i en vrå. Känner jag att motivationen och inspirationen börjar hitta sin plats igen. Man börjar komma succesivt tillbaka till den man faktiskt är. Eller var. Jag tror det iallfall. Att det finns möjlighet att nå dit igen.

Drömliv - lycklig på riktigt

Denna bok är beställd. Inspiration från AMELIA. Om två driftiga människor. Texten om dem gick rakt in i mig. Det var så rätt.

Se här för er som är intresserade!

Två driftiga kvinnor. Och blandar man dem, tar lite av varje. Så finns jag. Det var så uppenbart. Läsvärd artikel i AMELIA minsann.

Författarna, Kajsa Ingemarsson och Karin Nordlander. Kajsa gick rakt i perfektfällan och Karin fick diagnos MS.

Ja, säger då jag det - jag är en mix av dessa!

Återkommer med recention när boken är läst.

Boken handlar om: Drömliv är boken som kommer att förändra ditt liv. På ett mycket pedagogiskt och underhållande sätt beskriver författarna hur du ska finna lyckan i ditt liv. Det handlar om att lyssna mera inåt och att "sätta själen i förarsätet". Drömliv är en inspirerande vägledning till ett meningsfullt, rikt och lyckligt liv. De metoder och tankar författarna förmedlar är på en gång både nya och tidlösa och handlar om att skapa ett lyckligt liv på alla plan; materiellt, fysiskt, andligt och mentalt. Drömliv är ett sätt att hjälpa människor att hitta vägen till sin inre kraft och outnyttjade potential.