Kan ni inte känna så ibland?

Kan ni inte känna ibland. Att det hade varit skönt att vara barn. Att inte ta livet på så blodigt allvar. Njuta och vara. Bli uppassad och slippa pensionssparande, renoveringar och vardagsbestyr? Tänk så skönt att cirkulera hem efter skolan, göra läxan och ut och cykla. Slippa allvaret ett tag till. Känna att vuxenlivet ligger ganska långt fram.

Jag kan göra det. Ibland längta tillbaka till barndomen och vara där ett tag. Slippa krämpor och vuxen liv. Bara för ett tag. Det var ju ganska enkelt att vara barn. Att vara vuxen tar ju mer energi såklart. Fast samtidigt njuter man av sina egna barn naivitet och barnslighet. Och ibland kan man då komma tillbaka till barndomen för en stund. På studsmattan eller annat exempelvis.

"Been there - done that" som det så vackert heter... vuxenliv är ju ganska underbart också om man tänker efter...