En onsdag i lugnets tecken

Hatar min trötthet. Har en speciell sådan som bara jag har. Eller andra också som bär på mina symptom. Den är inte kul och den går inte att stoppa utan den bara befinner sig i min kropp och är dessvärre okontollerbar. För er som varit gravida. Den är som den tröttheten man bar på då. Fast detta är ingen graviditet utan bara ett bestående men.

Lite lätt illamående och skulle kunna tänka sig att lägga sig för att sova. Men vetskapen är att det hjälper inte utan det är bara att bita ihopa och inse att det försvinner. Att det återigen är en påverkan av en beständig sjukdom man är bärare på. Men tröttsamt är det minsann!