Ur garderoben

Att vara glad och fullständigt normal. Utan en känsla av sjukdom eller att på någon vis må dåligt. Många i vänskapskretsen vet inte ens om att man faktiskt bär på en kronisk sjukdom. Kanske en förnekelse för att man alltid varit frisk. För att man inte har tid att vara sjuk så blundar man och går vidare.

En del har frågat, varför är du hos läkaren och varför tar du mediciner... jag väljer att sällan svara på frågorna... kanske ytterliggare ett sätt att inte vilja inse.

Men idag... tänkte jag att jag nog är redo att för er trogna läsare berätta min lilla hemlighet. Som egentligen inte är en hemlighet utan ett faktum av högsta grad. 

Att jag varannan dag medicinerar hemma och träffar konstant läkare och sköterskor för uppföljning om det som en gång varit. Jag är ung, kvinna och i den åldern där de drabbas flest. Så vanligare än man tror är det minsann.

I mars 2008 fick jag min diagnos efter två månader känselbortfall från midja till tår. Två veckor på sjukhus med ryggmärgsprov, MRröntgen och intravenös cortison.

Så... Multipel skelros, MS är det jag bär på och aldrig kommer bli frisk ifrån. En stämpel för livet som jag helst skulle vilja sudda bort. För jag är som er alla andra. Tränar, lever livet och ser ut som alla andra. Är i ett tidigt stadie vilket är min goda prognos och det är det jag lever efter.

Men väljer att njuta av minsta lilla sak i livet, det är viktigt att suga ut allt det goda som bara finns runt omkring en och ta vara på dagen. Det gäller ju såklart alla, frisk som sjuk.

Så idag kom jag ett steg längre ut ur garderoben, skönt att lätta sitt hjärta ytterliggare, succesivt men bra om ni frågar mig...